Hablingbo kyrka

Hablingbo kyrka och Tornet

När man kommer till Hablingbo kyrka och ser det stora Gotiska långhuset så ter sig Tornet, som är kvar från den Romanska tiden, lite oansenligt, men jag tycker det är imponerande att man bevarat tornet från den gamla kyrkan när långhuset och koret revs för att ge plats åt en ny och en av de större kyrkorna på Gotland.

Inne i det nedre tornrummet "ringkammaren" var tidigare kyrkans materialbod och sockenmagasinets spannmålsförvaring, nu finns här bildstenar, Glasmonter med kopior av de gamla glasmålningarna som blåste ur i en våldsam storm hösten 1825 och i ett skåp förvaras ett ryggkors, från 1400-talet, till en mässhake.

I det övre tornrummet finns kyrkklockorna med sin för oss upplysande inskription. I stora klockan står på ena sidan att den blev gjuten 1483 och omgjuten 1912 under Gustaf V:s regeringsår och att von Schéele var biskop, kyrkoherde var Löthberg och så står namnen på vilka som var kyrkovärdar år 1912.
På andra sidan står några beaktansvärda rader:
Med klingande tunga det budskap jag bär
till gamla och unga: Se, Herren är när!
Hans sabbat är inne, håll upp med din id
och helga ditt sinne från oro och strid!
Vi som bor runt kyrkan har alltid försökt att leva upp till dessa 4 raders budskap.

Nedre Tornrummet (Ringkammaren) var kyrkans materialbod och från mitten av 1700-talet och fram till början på 1800-talet förvarades sockenmagasinets spannmål där, då ett nytt sockenmagasin byggdes på kyrkogården.

Södra portalen och in i kyrkan

Den södra portalen som är kyrkans huvudingång är liksom korportalen
uppförda i röd kalksten. Den är bredare och har rikare skulpterad utsmyckning, tyvärr har den blivit skadad genom vittring.
Här ser man en rad med stående apostlar, stora groteska ansiktsmasker som genom sin dominerande placering ger portalen en mäktig karaktär.
Sidofigurerna som är bättre bevarade ses apostlar och helgon, de flesta med attribut eller inskrifter, Johannes döparen, Aposteln Petrus,
S.Lukas samt en helig konung sannolikt S.Olof.

När jag nu går in i kyrkan möts jag av 2 stora pelare som bär upp långhusets valv och upptill stora ansiktsbilder.
Kyrkans inre har kvar sitt utseende sedan den stora restaureringen 1889 - 1892 då väggar och valv putsades samt nya bänkar, altarring, orgelfasad och psalmnummertavla i nygotisk stil kom till.
Senaste invändiga restaureringen gjordes 2005 - 2006 då kyrkans väggar och valv rengjordes och lagades, kalkmålningarna konserverades, inskriptionen på korvalvet togs fram, nya kalkstensgolv och på altaravsatsen togs det gjutna golvet bort och ersattes med äldre gravhällar.

Predikstolen och Bänkarna

Många nya kyrkomöbler kom till i samband med reformationen, eftersom ordet och förkunnelsen fick större betydelse blev det nödvändigt att skaffa prästen en plattform att predika från.
Den nuvarande tillkom vid 1600-talets slut och placerades i långhusets sydöstra hörn. Sannolikt ett verk av den kände visbysnickaren Joachim Sterling.
Sin mörkbruna färg tillkom i samband med restaureringen 1889 - 1892.
I ljudtaket fanns tidigare inskriften:
Gud till ära och kyrkan till prydnad har Petrus Gubbe, kyrkoherde i Hablingbo och prost i Sudertredingen, låtit uppställa denna predikstol år 1681. (Det finns en händelse som återfunnits i Uppsala universitetsbibliotek, nedtecknad av P.A.Säve där man år 1740 inköpt 2 st. försilvrade duvor, tillverkade av Johan Hernell, att placeras under ljudtakket. I 1852 års visitationsprotokoll står följande: "Kyrkovärdarne anmärkte äfven, att de försilfrade Dufvorne, som hängt under predikstolstaket, blifvit derifrån borttagne, utan att de visste, huru det skiedt" (berättelsen finns utförligt över 3 sidor i boken Kyrkligt - Kulturellt - Gotländskt av Bengt Stolt)

Ett timglas med 4 glas i en ställning av mässingsplåt är placerat på predikstolen, skänkt år 1755 av Olof Olofsson och hans hustru Anna Nilsdotter, Stjups, ingraverat:
"OOS. AND. Stjups"

Bänkarna.
De nuvarande bänkarna tillkom vid den stora inre renoveringen 1889 - 1892. Bänkarna tillverkades av Lars Lundgren, Lukase Hablingbo, för vilket han erhöll 1799 kronor.

Altaruppsatsen

(Uppgifter hämtade Genline Gotland, Hablingo, N:2 övrigt 1809-1920 sid.78400 bild 13 av 133)

Den stora altaruppsatsen av sandsten bär årtalet 1643 och är utförd av de i Burgsvik verksamma bildhuggarna Peter van Eghen och Gert van Eghen.
I det nedre bildfältet framställes nattvardens instiftande i en nästan drastisk scen. Detta mittfält flankeras av två fristående figurer, Moses med lagens tavlor och Moses broder Aron med evangeliet.

I det övre fältet, som omgivs av två liggande putti, återgives Kristi upståndelse i hög relief. Altaruppsatsen krönes av en kartusch med Christian IV:s namnchiffer samt en krona.

Utom bibelcitat förekommer en inskrift som meddelar namnen på altaruppsatsens donatorer: HAFFT HEDERLIG MAND LAURITZ CHRISTOPHERS, RONNEBY MED SIN K. HUSTRU KAREN ANDERSDOTTER GUD TILL ÄHRE/ OCH/ KIRKEN TILL ZIRAT DENEM TILL HUKOM/ELSE BEKOSTE DENNE TAFFLE. - Vi får också veta vilka som var kyrkvärdar vid denna tid nämligen Lauritz Lucas och Lauritz By.

På triumfbågen vid predikstolstrappan återfinnes de båda stenhuggarnas bomärken samt årtalen 1633 och 1657.

Framför altaret i korgolvet ligger en stor sten över Kyrkoherden Lauritz Christofferson Ronneby (som donerade Altaruppsatsen) och hans hustru Karin Andersdotter Inskriften under Karins bild lyder:
"Anno 15/4 1656 i Herren salig gudfruktig och nu salig kvinna Karin Andersdotter. Hennes själ är i herrens hand. Lekamet härunder hvilar och förväntar en ärefold uppståndelse på domedag"
Under står det:
Rörer Du mig det ångrer dig

Stenen har sannolikt utförts av Gert Van Eghen mästare till en stor delav altaruppsatsen.

På Gotland finns det 6 kyrkor med altartavlor (altaruppsatser) som är tillverkade av van Eghen, nämligen Fröjel, Hablingbo och Öja.Rone, Hogrän, Klinte,

Ringkammaren

Är det nedre tornrummet vilket efter olika renoveringar har fått ett helt annat utseende.
Kyrkans äldsta gravsten står här, det är en bildsten med runinskrift, sannolikt från 1100-talet.
På ena sidan ses en ryttare med lans, förmodligen den döde stormannen till vars ära stenen har ristats;
En kvinna räcker honom ett horn, troligen Odes mö, som mottager den döde krigaren i Valhall.
På andra sidan är ett bemannat skepp med stort segelristat, runinskriften lyder i tolkning;
"Hallgair och Fruste och Atle de --- efter --- sin fader, en dugande man --- " (sista orden osäkra).

En ljuslåda, liknande ett kyrkfönster inrymmer 7 kopior av de glasmålningar som tidigare satt i korets fönster som på hösten 1825 vid en storm förstördes.
Efter flera års arbete har i Hablingbo kyrka onsdagen den12 December 2001 kopior av resterna från de ursprungliga glasmålningarna återförenats med sin hemkyrka och placerats i ringkammaren.

Här finns också ett microskåp med dörrar placerat, innehållande en textil klenod nämligen ett ryggkors till en mässhake från 1400-talet.

På västra väggen i ringkammaren finns en Trojeborg som målats i svart på den vita putsen. Trojeborgen är daterad till ca. 1400-tal.
Sådana förekommer i andra gotländska kyrkor, men är nästan alltid uteslutande ristade i putsen. Detta gör Trojeborgen i Hablingbo kyrka unik.

Norrportalen

För mig som bor 300 meter öster om kyrkan ser jag ett av lockbetena för alla turistbussar och besökande till Hablingbo kyrka är det förnämsta som bevarats från den romanska kyrkan utan tvekan den s.k. Lejonportalen som, när kyrkan byggdes om på 1300-talet, återanvändes och placerades i Norrportalen.
Portalen flankeras av två lejon, det ena håller ett lamm i sina klor och det andra en slingrande orm.
I mitten syns Gud som flankeras av Abel med sitt offerlamm och Kain med en sädeskärve, som han mottagit av djävulsfiguren till höger.
Längst till vänster syns hur Abel blir dödad av Kain.

Sockenmagasinet i Hablingbo

Sockenmagasin började inrättas redan i början av 1700-talet, många gånger genom privat initiativ. I början intogs och förvarades endast råg, men från 1770-talet även korn.
1757 tillkom en tvångslag om magasin i varje socken. Säden var främst avsedd för hjälp i händelse av nödår och utlåning efter behov, men skulle alltid finnas i lager.
Sockenmagasinen växte ut till regelrätta bankinrättningar, där de behövande låntagarna fick betala ränta, eller återlämna större kvantiteter säd än den lånta. De kontanta medlen kunde växa till ansenliga belopp och dessa användes för utlåning: till fattigvård, till barnmorskelön, lärarlön eller till allmänna byggnader och anläggningar, även till privatpersoner.
Magasinet sköttes av en föreståndare, samt av en direktion, alla valda av sockenstämman. Grundkapitalet för Hablingbo sockenmagasin var bildat av sammanskott från 24 oförmedlade mantal. Prästgården synes ej ha deltagit i detta sammanskott utan har hela tiden varit helt utanför.
Eftersom det i pastoratet ej fanns tillgång vare sig av sten eller trä, beslöt man att inrätta rum för spannmålens förvarande i kyrkans torn. Beslutet var enhälligt.

Troligen inrättades Hablingbo första sockenmagasin år 1744 i Ringkammaren, avdelat med ett träskrank, i detta fanns följande inskrift: "Handelsmannen Ambjörn Kinborg förärt till Hablingbo Kyrka 10 daler silvermynt 1744."

År 1774 hölls allmän sockenstämma i Hablingbo kyrka om byggande av pastoratsmagasin enligt kungörelse från länsstyrelsen.
Det bestämdes om årlig insättning till en fond för det tilltänkta magasinet. De gamla magasinen hade enbart råg inlånade, men hädanefter skulle även korn lämnas.

Det visade sig så småningom att det var ganska olämpligt att förvara säd i kyrkan. I ett sockenstämmoprotokoll från den 22 December 1806 klagas över att det blivit för trångt i ringkammaren i ringkammaren sedan två stora sädesbingar placerats här, dels över att säden lockat in en stor mängd råttor i kyrkan. Dessa hade enligt protokollet huserat fritt även i långhuset och koret:
"---Haft sitt tillhåll öfver alt i stora kyrko Byggnaden, vid altarklädet och andra kyrkans tillhötigheter gjordt mycken skada, utom det att Bänkarna och Bänksäten mer än ofta med rott-träck och orenlighet så hvar som söndagar vid kyrkofolkets nyttjande af sina kyr Bänkar, å mans som Qvinnfolks Raden, varit ända till styggelse och förtrytsamhet besvärade---"

Stämman beslöt vid detta tillfälle att uppföra en magasinsbyggnad i det nordvästra hörnet på kyrkogården och där möts Du i grinden av vårt Sockenmagasin. (Se 1806 års protokoll).

In på 1900-talet fick magasinsrörelsen allt mindre betydelse.
1916 uppkom frågan om inte den inneliggande säden kunde försäljas och därefter magasinet rengöras. Efter många diskussioner och votering så blev det så och 1920 fanns ej längre någon spannmål i lager.
Vid Hablingbo sista kommunalstämma den 31 December 1951, innan kommunen skulle uppgå i Havdhems storkommun beslöts att tillgångarna skulle överlämnas till något nyttigt ändamål:
Förbättring av vägen Nisse - Petes för en beräknad kostnad av 5000 kr.
Hjälp till inköp och iordningställa en idrottsplats inom socknen för en beräknadkostnad av 9200 kr..
Bidrag till inköp av en större trädgårdsspruta för ett pris av 2300 kr.
Bildande av en stipendiefond för lantmannaskoleelever från Hablingbo

Sockenmagasinet blev nu till förvaringsbod med kyrkans alla yttre tillhörigheter och likvagn när den inköptes 1922.
År 1985 beslöt kyrkostämman att magasinet, som nu ansågs tillhöra socknen eller församlingen, skulle ombyggas till personalutrymmen, speciellt för kyrkans vaktmästarepersonal samt till offentlig toalett.

År 2005 blev det aktuellt att försälja Hablingbo prästgård vilken fungerat som tjänstebostad och det inte längre fanns någon tjänstgörande komminister så står den tom.
Då ställde kyrkorådet i Hablingbo som motprestation att en samlingssal skulle inrättas i det gamla sockenmagasinet vilketockså beslöts vid sammanträde den 23 oktober 2006 och invigdes första advent 2009.

Läktaren

Ett förslag om att bygga en läktare uppkom redan 18290927 (SVAR K1:2 1882-1850 p. 73), men ansågs då för överflödigt. I stället kunde en bänk byggas vid predikstolen, ävensom en i koret för den ungdom som ägde fallenhet för sång.

Det gick ända fram till år 1867 innan beslut fattades om uppförande av läktare i kyrkan. Utrymmet för församlingen i kyrkan började då bli allt för trångt.
Läktaren skulle i första hand användas för "underhållande och upphjälpande" av kyrkosången genom församlingens sångförening.
Läktaren blev färdig 1869, enligt ritning och förslag av arkitekt A W Lundberg.
(x) År 1902 inköptes en orgel för 3740 kr. av Åkerman & Lund och placerades på läktaren. Som organister har socknens folkskollärare verkat, men i senare tid andra utbildade kantorer.

Protokoll, hållet i allmän kyrkostämma med Hablingbo församling den 22 juli 1867.
På begäran av flera socknemän hade undertecknad kallat församlingens ledamöter, för att överlägga och besluta om beredandet av en lämplig plats uti kyrkan, för underhållandet och upphjälpandet av kyrkosången genom församlingens sångförning - antingen genom uppförandet av en läktare eller genom inredning av bänkar uti tornrummet. Alla närvarande husbönder beslöto, att en läktare skulle uppföras, så mycket hellre som utrymmet i kyrkan vore alltför trång. Därjämte yrkades, att läktaren ovillkorligen skulle uppföras i början av nästa sommar och att fyra bänkar på karl - och kvinnsidan skulle avstås till sångförening, då dessa nuvarande innehavare fingo taga plats uti de övriga kyrkobänkarna.

Protokoll, hållet vid allmän kyrkostämma i Hablingbo församlings skolhus 18 Maj 1868 Beträffande frågan om tiden för uppförandet av en sångläktare i kyrkan (skulle uppskjutas till nästa år)
(x) Genline 2550.22.57100 Gotlad Hablingbo LIB:1 Kyrkliga räkenskaper 1819 - 193 0.